miassida

Fösta kvällen åt vi på en Italiens krog nära hotellet. Märkligt att vi så ofta hamnar på Italienska krogar! Men, som vanligt, var det bra!

Peter beställde en pastarätt och bad att få den utan lax. Men det funkade inte! Peter är ju väldigt försynt, så han ville inte klaga. Men vi morrade lite vi två, internt, så att säga. Men som Peter sa; jag äter det jag vill ha. 

Själv gillade jag min mat väldigt mycket! Kycklingfiléer inlindade i bacon och till det en gudomlig gorgonzola-sås!

 Jag fattar inte att jag orkade äta upp nästan allt, men vi hade inte ätit sen frukost....

Sen kom notan. Jag ögnade bara igenom den. Allting är ju så billigt, så att jag blev lite nonchalant. Då påpekade servitören att vi inte hade behövt betala för Peters pasta. Gissa om de fick bra med dricks!!

Andra dagen var vi äkta turister och besökte slottet, höjden och gamla stan. Hamnade på Turistfällan nr 1. Men det var gott i alla fall!

 Jag tog en ost-sallad. En del ostar smakade ingenting och andra var mycket goda! Dessvärre ingen dressing alls.... Men citronsaft på var gott!

 Peter tog en annan sallad och var nöjd. Himla gott med youghurt-dressing. Varför gör vi det så sällan när vi är hemma?!

Sista kvällen åt vi på en krog som låg fyra kvarter från vårt hotell. Varmt, varmt och åter varmt. Konstigt att vi ens orkade äta! men så var klockan runt nio.... Liiite svalare.....

 Peter åt en mustig soppa. Läckert serverad!

Till den serverades en super-stark röra med paprika.

Och gott bröd....

Själv tog jag en sallad. Så ointressant att den inte ens fastnade på bild!

Kontenta: maten vi åt i Prag var bättre. Men där var å andra sidan svalare.....

Jag hade gett mig den på att få njuta ett gott bakverk i Budapest. För i Prag blev det bara de där halva kakorna på båtturen. Jo, de var mycket goda. Men nu ville jag känna på en "riktig" bakelse på ett café. Så första dagen vi var i Budapest, gick vi ut på stan för att insupa stadslivet. Och det var en plåga! Så in i baljan varmt! Vi höll på att gå under. Så det gällde att fort komma in på ett ställe som antingen hade fläkt eller AC!

Vi hamnade på ett trevligt café, där jag tog in en smaskig tårtbit till mitt the. F.ö. var det riktigt the! Hurra!

Så här fint såg det ut:

 Så himla smaskig, eller hur?!

 Med lösthe i kanna! WOW! Det är inte vi the-drickare vana vid. 
Hur det smakade? Ungefär 20% så gott som det såg ut. Stor besvikelse! Men ändå ätbart....

Å

 Åsse en bit av lokalen....

Som i alla storstäder, så kunde vi köa ett dygnskort för bussar och T-bana. Perfekt! Så vi hann med att åka olika bussar. T.ex. gick 7:an till vårt hotell. Men vi hoppade på 7E en dag och fick då åka tre stationer längre bort. Men det är ju så härligt med en promenad i stekande sol på en het gata i 34 graders värme, eller hur?!

Tunnelbanan var läcker. Både gammal och ny. Överallt luktade det gott! Annat än i Stockholm......

 Nedgång till den gamla linjen

Så rent, så fint! Sen några bilder från den lika rena nya T-banan:

Verkligen ett fint transportmedel i en gammal stad!

Vi fick en karta när vi kom till hotellet i Budapest. F.ö. ett fint hotell med AC och utsikt över en kyrka. Lite "off" som det ofta är på billiga resor. Men bussen gick precis utanför, så det var helt ok. 
På kartan fann vi bl.a. minnesmärket över Raoul Wallenberg. Så det fick bli dag 2:s uppgift att hitta. Vi tog en buss nedåt stan. Gick av vid en station och insåg att här var vi ju i går! Gick fram till minnesmärket, som låg vid Synagogan. Det var dock kö in och kostade pengar, så vi gick inte in. Men det gick bra att se genom gallret! (Snåla eller ekonomiska Svenskar?!) 

I dag är det svårt att föreställa sig hur det var då. Då när Wallenberg gjorde en heroisk insats.... Jag är stolt att vara Svensk när jag tänker på sådana personer. Och det är kul att ha arbetat ihop med en underbar person, som var systerdotter till Raoul. Tillika syster till Koffi Anans fru. Den kvinnan, som jag jobbade med, var en helt underbar person.

När vi tittade nedåt gatan, såg vi dörren till Judiska Museet. Där hade vi i går frågat en man om vägen till ett shoppingcenter. Eftersom det var 34 grader varmt, ville vi gärna gå in i en sval byggnad..... Då visste vi inte att 35 meter längre fram - där låg Wallenbergs minnesmärke!

Så var det dags att resa till Budapest. Vi packade våra väskor efter tre mycket trevliga dygn i Prag. Under tiden vi packade, så kände jag hur kladdigt det plötsligen blev på mitt knä. Såret hade gått upp! Attans. Av med långbyxorna och på med en kjol. Så fort vi kom till stationen uppsökte vi ett Apotek och inhandlade mer strips, kompresser mm. Efter det gick jag in på TGR och köpte en sax. Och såg en lila tax!

 Den var jätte-söt! Men fick inte plats i väskan....

Så här fint såg det ut på perrongen:

Så rullade vi iväg. Vi började i solsken, och hann med mulet, ösregn och uppklarnande under våra 6,5 timmar på tåget.

 I fjärran skymtar blånande berg....

Innan vi reste hade jag tagit reda på att det fanns restaurangvagn ombord. Så vi hade bara med oss vatten. För vi skulle ju äta i restaurangvagnen! Vad vi inte visste, var att tåget var milt uttryckt "överbefolkat". 
Vi gick för att äta efter drygt två timmars färd. På vägen fick vi kliva över ungdomar som låg mest överallt på golvet. Det var ungdomar överallt! Men som tur var fick vi ta över ett bord efter två killar som just hade ätit klart. De tog sin packning (stora ryggsäckar, sovsäckar m.m.) och lämnade ett bord för fyra till oss. Hurra! Efter en halv timmes väntan fick vi beställa. Schnitzel med stekt potatis. Som dessutom lagades på plats!
SJ - släng dig i väggen! Vi fick ganska fort in vår dryck. Men sen hände inte så mycket.
Vi fick så småningom sällskap av en mycket trevlig man, som pratade bra Engelska. Han var från Slovakien, och på väg hem. Flera gånger hade han varit i Båstad och Falkenberg, eftersom han jobbade som tennis-coach. Han var behjälplig när vi ville fråga servitrisen var vår mat fanns. För vi väntade, och väntade..... Till sist kom den unga flickan/servitrisen (förmodligen hennes första jobb, och hennes engelska var mycket dålig!) och berättade att all mat var slut! Vår resesällskap sa att han aldrig hade sett detta tåg så fullt med ungdomar. Och han brukade åka med detta tåg ofta.

Vid grannbordet satt ett ungt par. De hade fått in sin soppa efter lång väntan. Nu kom det in en schnitzel till dem. Mannen var inte på plats. Jag gratulerade henne till att hon fick mat. Ja, sa hon. Vi har väntat över en timme. Oj, oj!

Sen kom den andra schnitzeln in, och då gav de den till oss! De delade sin ena och vi fick dela den andra! Vilka underbara människor! Givetvis betalde vi för den, men i alla fall! Och den var himmelskt god!

När det var en knapp timme kvar gick vi tillbaka till vår kupé. På vägen köpte vi lite dryck, och jag ville ha chips eller nåt. För jag var fortfarande lite små-hungrig. Ja, sa mannen i "kiosken". Detta är allt vi har kvar. Så pekade han på två påsar med gelé-godis, och ett litet paket med salta pinnar. Helt otroligt! Klart jag köpte pinnarna!

Det var i alla fall en resa att minnas!

Åsse var vi framme i Budapest!

Vi var törstiga och i stort behov av en toalett. Så vi gick in i denna tjusiga Stations-restaurang:

 Läckert i taket!