miassida

I kväll har jag sytt i en knapp och lagt upp (nästan) ett byxben. Fy, så jobbigt och trist det är att sy!

Tur att det finns hjälpmedel, annars skulle jag aldrig kunna trä nålen...

Knappen är på plats....

 (Min kära kofta som jag köpte i Spanien för tre år sen. Att den har ett fint märke gör inget, det viktigaste är färgen!)

Byxbenet... tja.... jag näste först på två ställen. Insåg att det inte skulle hålla. Näste lite på två ställen till. Kanske det håller till min hemsömmerska kommer nästa gång. Jag glömde helt bort att be henne om hjälp i går! Attans!

Jag fick tips av en väninna att det går att fota sig för körkort på en del av Trafikverkets kontor. Så på eftermiddagen åkte vi till Sollentuna.

Jag väntade i ca fyra minuter. Sen ställde jag mig i en maskin och skrev in personnummer, blev fotad, skrev min namnteckning på en glasskiva. Klart! Det kostade 80 kr att fota sig där, och själva körkortet 250 kr. Kommer att vara klart ca fem arbetsdagar efter att de har fått in sina 250 kr. Och dem betalade jag nu  när jag kom hem.

Nu är det bara att vänta på nya körkortet, med det hemska fotot. För FY så vidrigt det blev! Trots att jag gjorde om det två gånger.

Men det gamla var ju inte mycket bättre det heller. Det är sånt jag får leva med i 10 år. Jag lever ju med mig själv sen många fler år än så, och jag har ju överlevt, so far....

Det gäller ju att använda alla frukter som vi köpte. Så i morse blev det en med blåbär, äppelmust och vanilj från stång. Efter det i med yougthurt och pressad apelsin. den blev super-god i dag!

 Här ligger vaniljfröna ovanpå äppelmusten

Färdiga juicen!

MUMS!

Jag har väl sagt att alla recept finns på iform.se ? In och leta, hem och testa! Det smakar mycket gott om alla. Utom en... eller var det två?

Varje kväll ställer jag ut min finka bukett på balkongen. Nära väggen, så det inte blir för kallt.

Varje morgon är den som ny! Men efter ett par timmar inne slår blommorna ut. Åsse stänger de sig på natten. Kul!

Så här såg buketten ut i dag. Dag fyra:

Jag fick fina presenter på min födelsedag. Bl.a. ekonomiska bidrag, varav det ena låg i form av ett rim i denna fina "väska"

Måtten på denna skapelse är 9 x 4 cm. Så det slutar nog med att den får härbärgera pegs och hänga på min golfbag!

Peter och jag ska ju båda försöka minska våra respektive lekamen till sommaren. Det började bra med ingen alkohol i många, många dagar. Sen lättade detta något; helgerna var ok att ta lite vin.

Så körde vi Juice-kuren. Mådde förvånansvärt bra. Jag gick ner 2,4 kg! På tre dagar. Givetvis upp en del av dem ganska snabbt efteråt. Men inte alla! Sen har vi försökt vara lite "sunda" med att dricka Juice till frukost och lunch. Och det känns bra!

Nu ser jag fram emot att mina ben snart går att använda fullt ut, så att vi kan ta långa promenader och även gå ner och köra lite maskiner på vårt fina gym.

 Helgen som har gått levde jag ordentligt osunt. Mycket vin, stört-god mat och så vidare. För säkerthetens skull avslutade vi i går med att öppna en chokladask innan vår gäst skulle flyga hem!

Den var inte sååå god, så jag har inte tagit mer än 5-7 bitar. Eller var det 15-17?!

Jag kikade på mina noteringar om min vikt. Från 1/1 har jag gått ner totalt 2,3 kg. Känns väldigt bra. Men mer ska det bli!

För en dryg vecka sedan försvann mitt körkort. Det finns någonstans i lägenheten, men går inte att hitta! Så jag har anmält det försvunnet och fått papper för att göra ett nytt. Men det är ju inte hela världen tänkte jag. Jag har ju passet. 

I går upptäckte jag att passet går ut på datum på torsdag! Är det inte typiskt?! 

I går beställde jag ett personbevis, och det kunde jag i alla fall skriva ut själv.

Nu gäller det att hitta en tid för att skaffa nya pass. Endast tidsbokning gäller. Och vi måste skaffa nya pass båda två. Så det gäller att hitta en passande tid då båda är lediga. Jag ska ju (hör och häpna!) jobba varje dag nästa vecka. Men det löser sig. Pass behöver vi inte före Juni.

Värre är att gå och fota mig för körkort. Jag som avskyr att bli fotad. Tar nog automaten i Centrum, för den kostar bara 100 kr. Fotografen tar 250. Men... det måste ju göras, så det får bli eftermiddagens uppdrag.

När gästerna hade gått hem i lördags, så plockade jag diskmaskinen full och satte igång den. Sen hade jag sju fina glas som måste diskas för hand. Jag använder dem som Champange-glas, men de är egentligen Martini-glas. 

Först diskade jag tre stycken, men sen tänkte jag att det är bättre att diska dagen efter. 

Så i går skulle jag diska resten. Vad händer då? Jo, givetvis går ett glas sönder! Så himla trist.

Glasen är handgjorda, köpta på Åhléns. De är olika färg på kuporna, två av varje. Jag tycker mycket om dem. Köpte två stycken vid vid varje lön, när jag just hade flyttat hit. Så det är alltså 14 år sen i sommar!

Men, som sagt; inget kalas utan kras!

Vi hade en mycket trevlig familjemiddag i lördags. Jag hade den stora lyckan, att jag slapp laga middagen! Min svåger fick alla ingredienserna och kom sen med maten i stort sett klar. Vi behövde bara koka potatisen här hemma. Perfekt!

 På plats; sallad, gelé, pressgurka och dressingar.

Sen kom maten. Och gästerna. allting var så himla gott! Inte kom jag ihåg att ta några kort. 

Det var intressant att se hur gott det var, för det blev nästan inget kvar. Vi var sju personer. Pressgurkan tog slut, men jag hade en burk till. Salladen var nästan inte rörd. Gelen tog nästan slut. Och kalvsteken! Den vägde 1,8 kg och detta är vad som blev över:

Sen blev det en liten gnutta sås kvar. Supergod, som alltid när svågern har kokat fond och sen gjort sås på den. Den kan jag förlänga med grädde och soya. Jag gissar att vi i dag ska äta upp resterna till middag. Mums!

Desserten behövde jag inte heller göra, för den fixade min gäst från Finland. Perfekt födelsedags-presenter! Jag behövde bara göra lite tillbehör och drink-tilltuggen. 

Det blev en Key Lime Pie. Så himla god!

Jag hade hittat en flaska dessertvin i barskåpet. Den serverades lag kyld och visade sig vara mycket god.

Middagen blev verkligen en ren njutning. Inte bara ur smaklökarnas synvinkel, utan även från mitt hjärta. Mina käraste satt runt bordet och det kändes bra.

 (Ja, inte alls, eftersom en del inte var i Sverige eller bjudna, om sanningen ska fram)

I går tog jag bilder på i stort sett varenda blomma i buketten. Så här fina är de på nära håll. Varje blomma är en egen liten individ....