I dag skulle jag spela 4-karat-tävling. Efter lunchen var jag så trött att jag knappt kunde stå rak. Trots att jag hade sovit många timmar i natt. Trots att jag inte hade någon som helst anledning. Jag var inte heller taggad för att spela för regnet hängde i luften. Det slutade med att det började regna just när jag skulle gå ner till cykeln. Så jag tog bilen.
Jag var sur redan innan vi skulle gå ut, för det kom en skur. Och jag avskyr att spela när det regnar. Men... han man sig i leken gett... Det är osportsligt att boka av. Etc.
Fler än jag var på dåligt humör. Bl.a. en av damerna som jag skulle spela med. Men sen slutade det med att hon vann sin klass. Jag, däremot, lät humöret gå ut över spelet. Och spelet var fasansfullt.
Så här såg det ut fem minuter innan vi startade:

De första nio hålen var en pina. Jag spelade så dåligt att jag funderade på att bryta tävlingen och åka hem. Men "så gör man inte". Så jag fortsatte. Vädret blev lite bättre. Vi kunde ta av oss regnbyxorna.

Solen gjorde ett försök på hål 14.

Och se här! På hål 15 kom den fram! Solen. Inte spelglädjen.


Äntligen! Sista hålet!

Nej, så här ska golf inte vara. Tråkigt, ilsket, ledsamt. Jag slog (mot slutet) fantastiska utslag och även fina slag fram till greenen. Men sen var det tji. Inspel, det fungerade inte alls. Där normala människor använder ett slag, slog jag tre. Puttning; normalt puttar man en eller två gånger. Jag puttade tre eller fyra. Katastrof!

Konstigt nog spelade jag bara bort två bollar. Båda på hål 17. Där ska vi slå bollen över en sjö. Avståndet är bara 105 meter, men ändå lyckades jag inte nå fram till andra sidan. Suck!
Mitt resultat var hemskt. Jag borde ha 36 poäng eller åtminstone 32. Då hade jag varit i närheten av mitt handicap. Men jag hade totalt 18 poäng!

O, oj, oj vilken runda!
I morgon väntar en 9-håls runda. Jag ska spela Lilla Banan med men f.d. "adept". Det blir bra. Då får jag träna på närspel. Och det behövs!
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS