Jag var tvungen att tvätta i dag. Enda tiden som fanns var kl 18.00-22.00. Jobbig tid. Allt gick åt fanders, tidsmässigt.
Värmde mat till oss så sent om 19.30. Peter fick det han ville ha; köttbullar med makaroner. Jag ville ha med lite sås, lingon och potatismos. Jag serverar honom, räknar upp hans piller, häller upp vatten. Sen ska jag lägga upp min mat. Hade glömt att värma moset! Tar fram det ur kylen. Alldeles torrt och fult på toppen. Börjar gråta. Blir arg på mig själv som glömmer. Och glömmer., Och glömmer, hela tiden.
Fick ihop en taskig variant av varmt mos. Åt mina 4 köttbullar. Blev inte mätt. Tog två Finn Crisp med Castello på. Dåligt samvete för det! Eller inte.
Peter åt alla makaroner. Men bara en halv köttbulle! Men jag kan ju inte äta från hans tallrik. P.g.a. hans cellgifts-behandling.
Flera tårar. Men det går bra ihop med att fylla diskmaskinen.
Sen var Peter så snäll, att han följde med mig ner och hämtade tvätten. Då var klockan 21.05. Jo, han var med vända nummer två också. Klockan 19.00.
Har velat mellan vin, som jag velat (vill) ha och Propavan som nockar mig fullständigt. Det blir en halv Propavan. För hur trött jag än är, så vet jag att jag inte kan somna. Tankarna mal, mal och mal. Och det har vi också fått. Pälsmal!) Livet är ett helvete. Ibland. Fuck cancer!
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS