Varje år under 3-4 år har Gittan och jag åkt på en heldags-utflykt till Waxholm. Kanske det är fler år? Vi började före pandemin och sen blev det så klart uppehåll...
Vi brukar åka när skolorna har slutat, då det är lite mindre turister. I alla fall Svenskar. Men i år har Covid försenat oss. Stackars Gittan fick två sorter strax efter varandra! Men nu var det dags!
Det stod Hummelmora på neonskylten. Och Gittan bor i Hummelmora i Viksjö. Kul!
Vi startade från ett dimmigt, men varmt, Strömkajen. Ganska lite folk, tyckte vi när vi gick ombord.Vi sökte oss till cafeterian och fann en mycket trevlig avdelning som ligger i fören med vacker utsikt. Dessvärre med en stor karan i vägen, men man kan inte få allt! Inte för 69 kronor, i alla fall. Så lite betalade vi för enkel resa Sthlm- Waxholm. Det har sina positiva sidor med att vara pensionär!
Vi tog en smörgås och lite kaffe/the och njöt av att vara på väg. Vi hörde Tyska, Engelska och Svenska runt omkring oss.
Det var ingen idé att fota på vägen ut. Det såg ut så här mest hela tiden.
Vi vandrade runt, i våra gamla spår. In i de flesta butiker. Både kläder och blommor avsynades, liksom presentaffärer.
Sen satt vi en stund på Rådhustorget och vilade min fot. Rådhuset var inpackat för renovering. Glasskiosken stängd.
Kastellet. Vi två ensamma kvinnor ville ha lite karlar med på bild. En liggandes! Vad gör vi inte för "konsten"?!
Sen blev det lunchdags. Vi passerade flera restauranger och det satt många ute och åt lunch. Gott om folk överallt. Men vi hade, som vanligt, pic-nic. Det enda vi införskaffade på vägen, var små flaskor med rödvin. Då hade solen brutit igenom och det var dags att sätta på sig solglasögon. Älskade sommarvärme!
Här har vi dukat upp på bryggan, som ligger längst ut.
Jag hade, dumt nog, gått med hos vikt Väktarna dagen innan. Men det är ju ingen idé att skjuta på såna beslut. Men min måltid var lite VV-aktig i alla fall. Hemgjord potatis-sallad enligt vv-recept. Dock var portionen på tok för stor, så jag slängde ungefär 1/3. Observera mina fina Tom Berry! Lika goda som alltid!
Bordet vi satt vid hade en "tjusig" granne. En vräkig båt låg tätt intill. Men det finns bara ett bord att sitta vid, så det fick bli så här.
OBS! Vi drack massa vatten också!
Waxholmsbåtarna är verkligen fina!
Så även Svanarna.
Efter lunch blev det en liten promenad igen. Det gäller bl.a. att veta var det finns offentliga toaletter. Sen blev det besök i ytterligare en butik. Så klart! Vi får inte missa något. Men jag missade en sak. Vilket jag har gjort vid alla mina besök i denna stad. Waxholms-glass. Antingen har de stängt, eller så är det så lång kö att jag inte orkar stå i den.
I år var det stäng. Ordentligt! Konstigt att de inte har öppet när solen skiner och det var så varmt. Jag gissar att de stänger när skolorna börjar. Fönstren var fulla med trasiga kartonger och annat skräp. Det såg inte speciellt trevligt ut.
Vi hade nästan en timma kvar innan båten skulle gå hem. Så då tog jag fram den tunga flaskan (Nej, en liten) ur min ryggsäck. Så satt vi framför Kastellet i solen och skålade för en underbar dag. (Nej, inga karlar i närheten!)
Båten gick hem klockan 16.30. Och då var vi knappast ensamma ombord! När vi väntade på att gå ombord hörde vi många olika språk. Ja, det var nog mest turister. Jag lyssnade ordentligt de gånger det pratades Tyska. Jag är lite stolt över att kunna höra om de är Tyskar eller Österrikare! (Jag dubbelkollade med min syster, genom att låtsas filma fåglar, som var bredvid herrarna som det gällde. Så jag vet att jag hade rätt!)
Vi hade tur när vi skulle ombord. Det var samma båt! Så vi tog genast sikte på den fina salongen i fören. De flesta satt ute, men uteplatserna var helt i skugga. Så vi trivdes där vi satt, och min fot fick lite högläge. Skönt efter allt promenerande.
2 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS