miassida

När visningen var klar gick vi till Restaurang Rolf de Maré för att äta. Klockan hade redan hunnit bli närmare 15, så om det var sen lunch eller tidig middag är svårt att avgöra....

Av oss sju beställde fem Fish and Chips. Med ett glas vitt. Alla var mycket nöjda.

 

Kerstin tog en Fisk- & Skaldjursgryta. Även hon var mycket nöjd.

 

Själv tog jag en Ceasarsallad. Det brukar vara ett säkert kort, på vilken krog som helst.

 Men... Stekfläsk i stället för Bacon? Inte bra. Dessutom blev det pilligt, eftersom jag skar bort allt fett. Dels tycker jag inte om det, dels är det onyttigt.

Sen var det skinn på kycklingdelarna. Och det var få bitar som var filé. Krutongerna var gigantiska, vilket jag tycker är direkt osmakligt. Själva salladen och dressingen perfekt, precis som Parmesanosten. Ja, sen var det inget mer! 

 Överblivet som jag inte kunde förmå mig att äta.... Eftersom jag tappade aptiten fick jag inte i mig riktigt alla salladsblad heller.

Det är tråkigt att säga det, men helheten blev en besvikelse. Men vattnet med bubblor var väl kylt och gott!

Alla utom syster min och jag tog en dessert. Det var fina choklad-praliner respektive en smulpaj. Allt utföll till belåtenhet. 

Summa summarum: En mycket trevlig dag med LillaQ, som avslutades med en mycket trevlig måltid. Väldigt trevlig personal.

Jag blir så arg på mig själv! När jag inte kontrollerar ordentligt var produkterna kommer ifrån, när jag ser något på nätt. Som den 22/7. Jag hittade två klänningar på nätet som jag så gärna ville köpa. Jaghar flera sommarklänningar, som är inköpet för många år se. En blå favorit, där tyget börjar gå sönder. Jo, två klänningar som är köpta 2022 och 2023. Men resten har ca 5-10 år på "nacken". Obs! Ni ser hur jag försvara mig för att jag köper nytt, eller hur?

Nu hittade jag en klänning i lila och en i marinblått hos Nilsson Stockholm. Dumt att gå på en så enkel fint, som namnet!

Jag undrar varför klänningarna aldrig kommer. Så klart! De kommer från Kina! Blä!

Nu har jag hittat en spårningsfunktion på Nilssons sida, så jag ser att mitt paket i alla fall nått en flygplats. Den länken som Nilsson skickade i ett mail till mig tidigare var helt på Italienska! Så den förstod jag inte mycket av.....

 

Det framgår ingenstan ungefär när paketet kommer. Suck!

Nu kikar jag på deras hemsida, men ser inte någon info om att varorna kommer från Kina. Däremot är det lite märklig stavning på olika rubriker:

Villkår for bruk, är en variant. Angrerett en annan. Så redan där borde jag börjat fundera på detta företag. 

Måtte nu klänningarna vara bra och passa! Och nej, jag ska inte handla på nätet igen. Men det är så svårt att hitta klänningar som jag gillar i min storlek och i mina färger. Då blir jag så glad när det kommer något som är "mitt i prick". Ändå hade jag funderat på just denna lila klänning sedan jag fick se den, och det var faktiskt i mitten av Juni! Så jag hade ju haft gott om tid att ta reda på mer om jag bara hade tänkt mig för!

Ja, ja. Av skadan bliv man vis, heter det. Knappast när det är jag, alltså! Först missen med storlekarna på det jag köpte från Creme Frache. Helt mitt eget fel, eftersom jag kunde kikat på klänningen jag köpte från dem förra året. Och nu missen med avsändar-landet. Fy på mig och hur saker fungerar/icke fungerar numera.

• 
  
• Vanliga frågor
• Kontakt oss
• Juridisk varsel
• Personvernerklæring
• Angrer
• Fraktpolicy
• Vilkår for bruk

I dag kom mina klänningar som jag hade beställt från Creme Fraiche. Och de var väldigt små! Vilken besvikelse! Särskilt den korta, i lila. 

 

 Det visade sig att den var felmärkt. Påsen hade rätt storlek, precis som lappen som hängde på klänningen. Men lappen i nacken, som är fastsydd, sa att det var M/L. Och det var helt sant!

Jag som handlat där förut och varit så nöjd. Nu kikade på förra årets inköp. Ser att den klänningen har XXL/XXL. Och det skulle jag givetvis ha kollat innan jag beställde! Nu ser jag på deras hemsida att de knappt har några klänningar kvar i den storleken. I alla fall inte klänningar i mina färger.

Så nu måste jag skicka tillbaka. Trist! För jag tycker verkligen att båda är fina! Och skönt tyg. Givetvis naturliga. denna gång Viscos. Heja träden!  För Viscos görs ju av Bambu eller Gran. 

11-kaffe. Det är något som Mamma, Kerstin och Florian vill ha. Inget jag någonsin lagt mig till med. Och det är jag tacksam för.För jag kan inte motstå att ta en liten kaka till. eller stor. Det enda jag kan motstå är bullar. Det är något jag aldrig tyckt speciellt bra om. Hurra! En onödig sak jag inte är "beroende" av.

Så sista dagen i Tidaholm skulle vi fika på ett café som heter Mekka. Efter lite rådfrågande hamnade vi rätt. Det är förresten kul, det där när man frågar någon om vägen. Jag frågade tre killar som gick förbi oss på gångvägen. De var lite diffusa först, men kom sen på vart vi skulle och berättade det. Samtidigt mötte vi en dam på cykel. Hon stannade vid Kerstin och Mamma, som gick sist i vår klunga. Bara för att hon såg att vi var vilsna och ville hjälpa till! Det är inte ofta sådant händer i Stockholm City!

Nåväl, vi kom fram till Mekka. Det kondiset som vår hotell-ägare hade pratat så varmt om. Det stället som gjorde de bästa Pariservåfflorna i "världen". 

Mamma och jag valde dessa kakor, och de var mer än stora. Kerstin tog en dadelboll och Florian ett wienerbröd.

 

 Gott med riktigt the. Fler och fler har det nu, tack och lov. Men våfflan.... Det var inte smör i smörkrämen! Sååå tråkigt. Det var margarin eller något annat fusk. Själva kakan var dock väldigt god. Efteråt ångrade jag att jag inte delade kakan och skrapade bort krämen.....

 Det fanns många roliga detaljer på väggar m.m. Här är två exempel

 

Efter detta besök gick vi tillbaka till bilen för att åka vidare. Första anhalt skulle bli Jönköping. Men när vi satte oss i bilen upptäckte jag att jag glömt min vattenflaska "någonstans". Så jag ringde Mekka och Museet. Som tur var fanns den på Museet, så det blev första anhalten.

En vattenflaska som kostar ett par hundra-lappar och är ett kärt minne. Den fick vi av mina söner när vi gifte oss, Peter och jag. 2018. Och, ja, vi fick mera, men det är en annan historia.

 

Nu, när vi hämtat flaskan, kunde vi styra mot Huskvarna.

Jag kontaktade min Vårdcentral för att jag känner att jag behöver någon att prata med. Någon att prata med om min sorg.

Jag fick tid med en psykolog. Först ringde hon och frågade varför jag sökte. Jag berättade hur det ligger till, och som vanligt när jag pratar om Peters död (med nya människor och själv är låg) så började gråta i telefonen. Ingen kommentar från andra änden av luren. Jag sa att jag hade svårt att sova, och antingen drack vin (på helgerna) eller tog en halv insomningstablett i veckorna. (Vilket hemskt namn på tabletten, egentligen!)

Då började hon tydligen fylla i ett formulär, för frågorna blev; dricker du mycket? Använder du snus eller tobak? Narkotika? Några tankar på självmord? 

Samtliga frågar kom som om hon läste innantill. Samtalet slutade med att hon sa att vi skulle ha ett samtal om en vecka, och frågade om vi skulle ta det i ett videosamtal eller att jag skulle komma till mottagningen. Jag svarade att jag gärna vill träffa personen jag ska prata med. Självklart måste man känna vibbarna med den man möter när man ska prata om sånt här! Det sista sa jag inte, utan trodde i min enfald att hon begrept. Vilket nog inte var fallet.

Vårt möte varade i ca 30 minuter. Under denna tid pratade hon i 25 ungefär. Hon skissade på ett block och sa att först kommer man i ett Primärt tillstånd efter en händelse. Nähä?! Vilken överraskning för en person på 67 år som ändå hunnit vara med om både det ena och det andra. Sen kunde man gå vidare på ett eller annat sätt, för att sen komma till det Sekundära tillståndet. Och därifrån gå vidare och bla, bla, bla. Jösses vilken gallematias! 

Jag frågade om jag kunde fota av pappret (för jag tyckte detta borde förevigas!)  men hon sa storsint att jag kunde få med det hem. Jag fick även ett annat papper som jag skulle läsa och begrunda. Så här ser de ut:

 

 

Dessutom visade hon mig en bok som hon tyckte att jag skulle läsa: 

Hon föreslog också att jag skulle ladda ner Appen Snorkel, för att där hitta andningsövningar, för att kunna somna bättre. Och det är väl det enda som var behållning av detta möte!

Ja, det sades inte några ord om sorg eller sorge-arbete. Det var en mycket ung person som jag mötte. Hon såg ut som om hon var 22 eller nåt, men är givetvis inte det. Jag undrar om hon haft några klienter som är fyllda av sorg, om hon själv har upplevt någon form av sorg. Jag tror knappast det. 

Hon gjorde säkert precis som hon har blivit lärd. Men det passade inte in den här gången.

En sak som jag reagerade på direkt när jag kom in i hennes rum: på bordet stod ett led-ljus och flämtade rofullt, men det fanns inga pappersnäsdukar! Märkligt.

Ja, det dröjer nog innan jag tar kontakt med vården igen i detta ärende. Så besviken, så frustrerande.

Läste ett recept på Dadelbollar med lakrits-smak. Mums, tänkte jag. Så i går kväll tog jag bort alla kärnor på 200 gram dadlar. Det tog tid. Jag lovar!

I dag skred jag till verket. Det som skulle blandas var dessa dadlar, lite kokosolja, lakritspulver, flingsalt och vaniljpulver. Jag körde det i min maskin. I 10 minuter. Inte mycket hände. Körde på fem minuter på högsta hastigheten. Hjälpte inte heller. Tillsatte en extra-klick kokosolja. Körde ännu mer. Hjälpte inte. Gjorde paus i en kvart.

 

Sen tillförde jag ett par matskedar vatten. Ännu mer kladd! Men nu blev det plötsligen smet i alla fall!

 

La det i frysen, som det stod i receptet. Tog ut och strödde lite flingsalt på....

 

Och.... Det blev inte ens gott! Så himla mycket jobb, så mycket disk och sen en rejäl flopp! Ok, det går att äta. Men inte mer än så. TRIST!

I dag blev det middag enligt ett recept som jag läst massor av gången. Jag har hela tiden tyckt att det låtit så gott. Så här var det:

 

 

Kokade ihop som det stod...

 

Gjorde precis som det stod. Frånsett att jag hade i mera vitlök

 

 

Slutklämmen blev: så smaklöst! Så trist!

Svågern föreslog att jag skulle lägga till senap och Sambal Olek. Så det har jag gjort. Rört om rejäl. Ska testa om det går att äta i morgon. Till lunch.....

Vi åkte ner till Malmö i fredags eftermiddag. Eftersom jag hade tid hos kiropraktorn, så kom vi iväg först vid 14.30. På radion ropade de ut en massa olyckor på vägen, så vi valde att åka via Västerås-Örebro-Motala. Tio mil längre. Dumt! Men lite lugnare på vägen.

Till sist kom vi fram. Klockan hade då hunnit bli 22.00. Vi hade bokat rum på Garden Hotell. Ett hotell som jag tidigare hade kikat på, och gärna ville bo på. eftersom de hade trädgård! Stört-mysigt, tänkte jag som älskar blommor och blad. Vi fick ett erbjudande där ett rum med frukost kostade endast 645 kr per natt! Klart att jag bokade. Dessutom låg det "mitt i smeten" på Baltzarsgatan. Perfekt. Trodde jag....

Här lite bilder från det lilla, lilla dubbelrummet.

   

Många praktiska saker 

 Oj, så tungt det är med fem kilo, när jag är vad vid tre! Men smart att de fanns på rummet.

Utsikten från vårt fönster, som var i markhöjd. D.v.s. ut mot "trädgården" 

 Många små tuber med schampo, balsam och bodylotion. Jag provade bodylotion. Helt värdelös!

 Jag hade inget sängbord. Typiskt! Jag som alltid vill ha vatten och Tender Care vid sängen. Fick balansera lite på kontakten.

 Vattenflaska på golvet, på den stinkade heltäckningsmattan. Dag två kom jag på varför jag hostade så mycket varje morgon. Mattan, såklart! När vi kom in i rummet luktade det instängt och smutsigt. Fy! Och varför i hela friden bad vi inte om ett annat rum, utan matta?!

 Hårtorken saknade skydd på baksidan, där fläkten sitter. Farligt!

Som ni förstår så gillade vi inte hotellet. Det positiva var att personalen var trevlig. Men resten.... Separat inlägg kommer om "trädgården"....

När jag ville sluta prenumerera (nån gång i somras)  på en lott hos Kombilotteriet fick jag till svar att det var väl dumt. Eftersom jag hade haft lotten så länge, så skulle jag få en fin gåva i Oktober. En vara som skulle vara värd runt 700 kr, minsann. 

Fåfäng som jag är lät jag lotten vara kvar. Men sen hade jag en annan lott, som jag ville stänga av. Samma sak där. Fin premie kommer i Februari. Ja, ja. Men något blev fel efter dessa samtal. För Oktober passerade utan att det kom någon "fantastisk premie". Så jag ringde upp igen. Den trevliga damen kunde inte förklara varför det blev så, men hon tog bort den gamla lotten och lovade skicka en premie. Nu har den kommit. Och värdet har jag Googlat fram: 347 kr. Och vad var det? Jo, det här:

 

 

 

För det första; de är fula! Och gröna. NEJ! Och jag vill absolut inte ha så här små koppar, eftersom jag bara dricker the. Dessutom vill jag bara ha muggar som jag har köpt på resor. Ja, sammanfattningsvis kan jag väl säga att allt var fel! 

Så nu lägger jag ut dem på Peters Face Book eller säljer dem på nån Loppis. BLÄ!

När vi var på vår kryssning med Birka, så ingick det ett Smörgåsbord till lunch på vägen hem. Detta har vi avnjutit många gånger under årens lopp, och alltid varit nöjda. Men nu åkte vi i December, så då var det Julbord som gällde. Tja, tänkte vi. Det är ju ungefär detsamma. Vi läste på hemsidan och såg att det var det ju. Ungefär. Att det även innehöll Lutfisk, Julskinka och Jansson. Peter blev mycket glad, då både Lutfisk och framför allt Jansson är en favorit.

På hemsidan stod det även att i år var det ett helt rum med godis. Wow, tänkte gottegrisarna!

Vi gick till matsalen direkt efter Musik Quizen, och vi var väldigt hungriga. Men... Så snopet... Julbordet var så litet! Vi upplevde det mindre än vad Smörgåsbordet brukar vara. Och var fanns Jansson?! 

Vi åt i alla fall lite efter tycke och smak. Frågade efter Jansson och fick veta att han bara var där kvälls tid. Det stod det inget om på hemsidan!

Jag åt köttbullar och njöt av den goda såsen. Jag tog sallad och fick nästan ihop en Ceasarsallad. Gott!

Desserten gick inte heller av för hackor. Men så var det det där med Godis-rummet. Jag gick dit. Tog med mig en skål, eftersom jag tänkte plocka till oss alla fyra. När jag kom fram till rummet, stod en fåtölj i dörröppningen. Men inte fick den stoppa mig! Vi var ju redan besvikna på Julbordet som helhet, avsaknaden av Jansson.... Vi ville ha godis! (Mest jag, såklart!)
Så jag knuffade lite på fåtöljen och gick in, fyllde min skål och gick tillbaka till bordet. Ingen av personalen som jag passerade försökte stoppa mig, eller ens tittade åt mitt håll. När jag kom tillbaka till vårt bord, så var mitt sällskap i samtal med en servitris. Vi fick veta att Julbordet var precis lika stort som ordinarie Smörgåsbord på lunchen (??), att Godisrummet bara var för kvällen, precis som Jansson alltså! Illa.

Men jag hade inte vett att skämmas, och den trevliga personalen bara log. Och vi åt vårt godis.....

Här en miniatyr av Tore Wretmans Smörgåsbord, som står i en monter vid Receptionen.