miassida

I söndags eftermiddag var jag hundvakt åt Kajsa. Hon är en Grand Old Lady. 13 år, vilket är uppåt 90 hundår. Glad, go och följsam!

  

Givetvis måste hon följa med mig även när jag gick på toaletten- Å andra sidan, jag gör ju detsamma mot henne...

 Vi tog en liten promenad på kvällen, vilket hon uppskattade. Dock beter hon sig som en kille; sniffar på varenda blad! Alltså hund-kille!

Efter ett par timmar kom Matte och Husse och hämtade, vilket hon blev glad över. Även om hon hade trivts hos mig. Men.... som alltid; hemma bäst!

I dag gick jag med Helen till ICA Viksjö. Det är bara åtta kilometer t.o.r. Kändes i benen när jag kom hem. Konstigt nog blev rörelse-minuterna bara 110 minuter, inklusive det jag rörde på mig inne i butiken. Med bra avstånd, trots 98% pensionärer.

På vägen hem mötte vi två ljuvliga varelser. Men de var inte speciellt stilla. Totalt tog jag 13 bilder, och detta är de som blev minst suddiga.....

 

 Damen är en Dvärgtax, men ovanligt stor för den rasen. Killen är en blandning av Amerikansk Cockerspaniel (87%) och tax. Kommer inte ihåg om det var strävhårig, men tror det.

 Om Matte till dessa ljuva varelser läser detta, så skriv gärna deras namn! Jag är så glömsk numera..... Sorry!

 

 Killen hade en liten boll i munnen, och matte tog bort den för att han skulle kunna äta lite godis.

Blandrashunden hade räddats från en galen kvinna som hade otaliga hundar i två husvagnar. Trots att hon har djur-förbud, så lyckas hon skaffa nya hundar. Bl.a. genom att flytta runt mellan olika kommuner, tydligen. Såna människor skulle det vara skott-penar på! 

De hundar som lyckades överleva, vid senaste tillslaget, var fulla med bajs och löss i pälsen. Togs om hand av ett Hundstall, och därifrån kom denna lilla blads-ras kille. Som alltså nu är Viksjöbo. Vilket jag är glad över, och hoppas träffa dem igen!

I dag fick vi äran att vara hundvakt ett par timmar. Till Kajza, 11 år. Hon är en blandras-hund. Hennes mamma var en Beagle/Stövare och hennes pappa hade mängder av raser i sig. Och dessa "gatukorsningar" brukar ju bli väldigt fina, lugna hundar. Och Kajza är ett bevis på detta!

En lugn, rar hund. Med massor av tillit till oss, som hon aldrig tidigare har träffat. Hon gick glatt på promenad och lydde (ganska bra) när vi sa åt henne att sluta sniffa och gå vidare.

Här har hon just anlänt till oss. Hennes Matte har nyss lämnat och hon blev lite orolig då. Såklart! Hon gnällde lite och undrade nog vad som egentligen pågick....

 

Hon gillade Peter direkt!

Sen tog vi en promenad på en timma. Hon var som en hanhund; skulle pinka överallt och hela tiden! Sen var hon rolig när vi gick hem. Vi passerade Solskens-tunneln och då blev hon alldeles tokig. Skuttade och hade sig. Ekot? Eller för att vi var på väg hemåt? Och hemåt kunde lika väl bli till hennes "mormor och morfar" som bor i vårt område, ett par portar bort. Det var i alla fall kul att se hennes livsglädje!

Vi gick upp i lägenheten och Kajza drack lite vatten. Hon kom till ro en stund. Men sov bara 10 minuter. Sen gick hon runt och funderade. Sov en stund till. Till slut gick vi ut igen, för att jag skulle till Gabriellas Livs.

Efter det gick vi hem till vår gård. Kajzas Matte skulle snart hämta henne, så vi stannade utomhus. Det kom en massa grannar och Kajza trivdes med att vara medelpunkten. Så mycket kel och klapp hon fick! Sen gick grannarna iväg på promenad och vi satt kvar i skuggan och njöt av stillheten. Så även Kajza......

 

 

 

Hon är lite torr på nosen. Så hon och hennes matte fick en Tender Care. Den underbara universal-salvan med bivax. Den används av flera andra hundägare. Så nu ska nosen bli läkt och fin!

Tack för besöket Kajza! Hoppas vi ses snart igen!

Får jag presentera de härliga fyrbenta vännerna?

 Först Ella helt klart min favorit. Underbar jycke! Hon är en Irish Softcoated Wheaten terrier. Egentligen ska denna ras ha en lång lugg och lång päls. Pälsen ska borstas nästan varje dag. Borstas upp till ett "fluff". Men hussarna har inte den tiden och vill dessutom se hennes mycket vackra ögon. Jag håller helt med!

 

 

 

Sen har vi gamla fröken...ooops! Jag har glömt vad hon heter! Men hon gjorde inget väsen av sig. Låg mest och vilade, som gamla fröknar gör. Hon är uppemot 75 år gammal. En mix av shitzu och schnautzer. Troligtvis! En gatuhund från Spanien, från början. Snäll, lugn och timid.

 

Sen fanns det två går katter. Två killar som är bröder. Jag såg dem inte speciellt ofta. De var inte så vansinnigt sociala. Alltså har jag inte bild på båda!

 

Slutligen en tvåbent tjej på 40 år. Polly.

 

 

 Ett litet kex är alltid gott! 

 

 Oliver smakar mums!

Denna  a goja har fått vanlig mat i 40 år! Så när vi satte oss till bords började hon hojta, för hon ville smaka! Givetvis åt hon även fågelföda. Intressant! Förmodligen är det helt emot vad alla "experter" säger. Men hon är i alla fall 40 år!