Givetvis måste man gå på Café minst en gång när man är i Österrike. Vi som bodde på Rauch-Hof hade köpt ett paket, där det bl.a. ingick just en Café-besök. Så vi åkte och gick in till Steinz för att besöka detta.

Vilka bakelser! Jag tog en med chokladmousse. Lätt som en fjäder, så det kan väl inte vara många kalorier i en sån, eller hur?!

 De yngsta valde en stoooor gul tårtbit. Som de händelsevis inte orkade äta upp... Men det finns alltid någon förälder som hjälper till!

 Vi fyllde fyra bord, så det blev lite trångt här inne. Ute fanns inga lediga platser.

Det var lika gott som onyttigt!

Lyft blicken! Det är något vi ibland glömmer.

När Elisabeth och jag var nere i Viksjö i måndags, tog vi en fika för att orka åka hem. Och då satt vi och studerade disken på caféet. Tänk så fina dessa neonskyltar är! Även om de inte är från 50-talet, så är de väldigt läckra.

Slink in på ICA Viksjös Café. Där finns mycket mumsigt att köpa!

I söndags cyklade jag till Säby Café, för att (förhoppningsvis) sälja lite Oriflame-produkter. Jag hade packat hela lagret. Det blev en ryggsäck, den lilla blå Oriflame-väskan och en kasse. Tungt!

Jag kom fram till ett mycket aktivt Café, trots att de egentligen hade stängt. Klockan var 16.05, men de hade fortfarande kunder i kön och många som satt både ute och inne. Detta är verkligen ett populärt Café! Inte att undra på, eftersom de har så goda, oftast hembakade, bakverk. Ljuvliga smörgåsar och riktigt the!

Men, dessvärre, kunde jag inte få chansen att sälja något. Personalen skulle ha fullt upp ända till klockan 18.00, så det vara bara att trampa hem.

Men innan det hände något oväntat.

Det stod en man vid kassan och frågade efter en laddare till sin iPhone.  Jodå, det fanns en laddare i köket, och mobilen försvann dit in. Han skojade något om att de inte skulle titta på alla fina bilder på hans kära fru. Jag log gott och plötsligen stod vi och pratade lite med varandra.  Jag berättade varför jag var där (med tanke på hans fru...) och han sa att han mycket väl kände till Orflame. 

Jag kände igen honom på något diffust sätt, men visste inte varför. Han sa att han heter Mats Bergqvist, och det klingade något bekant. Jag frågade vilket år han är född. 1955. Som jag. DÅ ramlade poletten ner! Vi hade gått i samma klass årskurs 1 till 4. I Vällingbyskolan. 

Otroligt att jag kom på kopplingen! Men ibland fungerar hjärnkontoret. 

Vi gick ut, så att jag fick träffa hans trevliga fru. Vi satt där ute och pratade i säkert en halvtimme. Det var så himla kul! Vi berättade vad vi gjort, vad som hänt, pratade gamla klasskamrater o.s.v.  Givetvis berättade jag om min stora sorg. Mats berättade att han sjungit mycket. Han frågade oss om han fick sjunga en liten visa. Och det gjorde han. Mycket bra!

Det var denna fina visa av Nils Ferlin:

Mats vände sig mot sin hustru när han sjöng "Mitt hjärta är ditt" och mot mig vid stroferna "Och gråten är min när du gråter".  Och visst grät vi! Både hustrun och jag. Tack Mats, det var verkligen fint!

Eftersom jag plötsligen har blivit med Face Book, så kan vi hålla kontakten där. 

Efter en stund blev det kallt, och vi tog våra cyklar och cyklade åt olika håll. Två mot Sollentuna och en mot Vattmyra.

Tänk så kul det är att inte vara tyst och att finna gamla vänner så där plötsligt!

I dag var jag och min "svärdotter" på Ulriksdals Slottsträdgård. Det var en tidigare födelsedagspresent som det var dags att lösa in.

Jag bjöd på en fika och sen blev det ett par fina krukväxter till nya huset. Fikan var god. Riktigt lös-the, minsann! Och en god chokladkaka med passionsfrukt i. Mumsigt!

Men innan vi fikade kikade vi runt på massor av växter. Mest på Rosorna.

Jag försökte fota namnet efter att jag fotade blomman.... Inte alltid riktig skärpa i bilderna, men jag tror ni kan ana alla namnen.

Slutligen en kul sak som vi inte fann namnet på....

Inomhus fanns många roliga saker. Bl.a. dessa sötingar:

Från vilken fabel är de? Det susar i säven? Jag Googler, men blir inte klok på det. Någon som vet?

(Haren kostade runt 7.000 kr...)

Vi parkerade bilen vid en ICA-butik och gick ut på jakt. Vi var hungriga och jagade ett matställe. Det fanns ett precis i närheten. Och visade sig även vara ett hotell. Det såg så litet ut på utsidan men visade sig rymma både café, konferens och 14 rum. Och en helt underbar trädgård!

 Ingen ville sitta inne. Såklart!

 Det var flera hus som var ihop-byggda

 Det fanns bad till fåglarna. Det fanns även vatten till hundarna.

Peter tog en varm smörgås, som hade gjorts på gott surdegsbröd. Rikligt med sallad till. Men jag glömde fota! Själv tog jag min favvo: ost- & charktallrik. Riktigt fin. Mycket mat för 85 kr.

Peter slog till med en dessert. Bananasplit. 

Det var unga flickor som jobbade i köket. När Peter beställde Bananasplit utbrast den ena flickan: Åh, så kul! Det var lugnt och jag gissar att de flesta bara köpte två kulor glass i strut... Det lät så rart när hon blev så glad!

Mitt emot låg detta fina hus:

Stället vi var på hette Hotell Spelabäcken. Väl värt ett besök!