Visar inlägg taggade med otränad

Tillbaka till bloggens startsida

Tänkte tanka

Vi åkte till villan i morse. Jag hade glömt mobilen hemma. Det var bara att lämna Peter för att sova i källaren, och sen vända bilen hemåt.

Upptäckte att bensinlampan lyste. Jag hade ingen plånbok med mig. Men hittade mitt OKQ8-kort hemma. Numera måste man lämna pant för att kunna tanka. Jag lämnade kreditkortet och mobilen. Sen var det bara att tanka!
BARA?!
Var öppnar man den lilla luckan som täcker locket till tanken? Utan glasögon var det svårt att se alla symboler. Till sist hittade jag ett par glasögon. Då hade jag redan hunnit öppna motorhuven.....

Ännu suddigare än så här är det för mig utan glasögon.... 

 Drog i den här, men hörde att det blev fel.

Till slut hittade jag den här:

 

Sen ska man veta vilken pump det ska vara, trycka på knappar å ha sig!

 

Det slutade med att jag fick i några liter.

Sen tänkte jag efter. Vi köpte bilen 1:a Maj 2014. Jag har inte tankat den en enda gång sen dess! men det är visst jag so är ägare.... Hur kan det bli så?!

Jo, jag klarar att köra bilen. Inomskärs, så att säga. (Inom kommunen..)


Taggat med: 

, , , , ,

Det var 76 dagar sen....

.... jag sprang senast. Eller mini-jogg, som jag kallar det. Ingen ska tro att jag rusar fram på vägarna som nån super-löpare. Nä, nä! Här tar vi det lugnt och sansat. Det räcker så bra med det. jag flåsar som en raspig respirator i alla fall.
Ja, det kändes verkligen att det var länge sen, men efter ett tag så lyckades jag skruva upp ljudet på radion, så jag slapp höra mina rosslingar. Det räckte så bra med att känna dem!
Jag  tog mig runt på promenadvägarna och gav mig hemåt när det började bli riktigt segt. Först tänkte jag ta en omväg, men den slog jag ganska fort ur hågen. När jag var ett par hundra meter från min port såg jag på håll en dam med hund. Bra, tänkte jag. Det är en granne som jag känner. En bra ursäkt för att stanna, så slipper jag den sista biten. Men icke! Okänd dam, okänd hund. Så det vara bara att kuta vidare. När jag var tre portar hemifrån la jag, faktiskt!, in en spurt. Kändes skönt att sträcka ut benen, konstigt nog. Och sträckan var precis lagom kort. Det blev i alla fall lite, lite mer är två kilometer......


När jag kikar på snitthastigheten, så kan jag kända mig nöjd. Med tanke på viktuppgång och dålig träning de senaste månaderna. Som om det var viktigt?! Att springa på viss tid. Dumma mig! Jag kom ju ut, jag joggade lite. Bra så!


Taggat med: 

,