miassida

I dag var det en kul sak på Viksjö Golfklubb. Samling 08.20. (Jag?! Som aldrig går upp före åtta?! Men i dag ringde klockan 06.50! )

Jag åt två små knäckemackor innan jag gick hemifrån. För att jag klarar inte att gå utanför dörren utan något i magen. 

Snälla Eva-Karin hämtade mig 08.13 så att jag slapp cykla ner i regnet. Skönt! Vi fick börja med frukost. Och vilken frukost! Så gott! Eva-Karin hade tränat sedan klockan sju så han var mycket mer hungrig än vad jag var! 

 Sen var det dags för Yoga. Jag har varit på ett prov-pass för ca åtta år sen. Minns att jag tyckte det var långsamt och blev stressad. Klarade inte att sitta så länge på golvet, eftersom min rygg fick stryk efter en rid-olycka 1969.

I dag var det etter värre! Efter mitt fall för ca sex veckor sen fungerar inte knäna, så jag satt på en stol. Vi började med att andas. Och det tog inte många andetag innan jag började gråta. Och hur lätt är det att gråta tyst och sakna en näsduk?! Den låg ju på andra sidan rummet och jag ville inte störa de andra som helt gick in i allting. Fy, så jobbigt! Och varför grät jag? Jo, det var nog många orsaker. En del som jag inte vill erkänna. Och sen att det var första gången jag var i lokalen som Peter och jag hade vår Bröllops-måltid i. Efter att ha blivit vigda på balkongen utanför. När jag såg bordet framför mig tänkte jag att "ja, där stod maten och vinet". 

Jag försökte koncentrera mig på rörelserna och andningen, men det blev bara värre. Om någon analyserar mig så är jag förmodligen en förnekande, knuten person. YES! Absolut! 

 Sen gick vi ut och fick lite info av de som höll i det hela. Och vi fick veta vad som skulle hända härnäst.

 Och det blev det träning av närspel. Något som jag aldrig kan träna för mycket på!

 Andra av halvan tränade puttning, och sen bytte vi. Alltså vi bytte stationer....... Inte bollar eller klubbor...  

 När allt var klart var de dags att erhålla en ljuvlig Goodie-bag! Till saken hör att vi betalade 350 pix för denna trevliga förmiddag. Alltså för frukost, yoga och träning. Och en Goodiebag. Jag tycker det var värt varenda öre!

 Så många okända ansikten! Varför ser jag aldrig dessa kvinnor på dam-dagarna?!  Önskar innerligt att dessa damer kunde vara med på damtävlingarna. 

 Detta innehöll Goodie-bagen. Fina saker!

Handdukar får man aldrig för många av. Greenlagare har jag i och för sig många av, men kan lätt placeras i presentlådan. Måste vara mycket bra för ogräs-jakt! En Powerbar går alltid ner! Och sen en fin glasflaska för vatten. Snyggt draperad med gummi, tillika gummikork. 

Allting ligger på en ryggsäck/skopåse/tvättpåse från Röhnisch. Jag gillar dessa nylon-påsar. Perfekta när man är ute och reser. Antingen som en skopåse eller som en påsen för smutstvätten. Ja, det var en fin Goodiebag. Tack Röhnisch! Visste ni förresten att märket är Svenskt ? Det låter inte så på namnet, men det är det.

Detta var en mycket trevlig förmiddag i kvinnornas tecken. På Viksjö Golfklubb. Och av de kommentarer jag hörde, så önskas det en repris. Varför inte en på våren och en på hösten? Jag gillar upplägget. Nästa gång kanske Abacus eller Dailys vill vara med? Båda är Svenska märken och dem ska vi värna om!

Kontenta: en härlig förmiddag med känslor, god  frukost och nyttig träning. Vilket år som helst kommer jag att spela bra golf. Men jag vet ännu  inte riktigt vilket år....

I dag cyklade jag ner till golfklubben. Första gången sedan Peter gick bort, som jag orkade med att gå dit. Alltså när det är öppet, sol och mycket folk där. 

Jag började med att städa i vårt/mitt skåp. Där hade en mus fått tag på en Kexchoklad så det såg ut som konfetti av pappret. Jag hade med mig hand-dammsugare, så det gick snabbt att få det rent.

 

Sen gick jag upp till Driving Rangen och slog en liten hink. Ja, alltså bollarna som låg i hinken. Det gick inte så bra med järnklubborna. De flög både till häger och vänster. En del lyfte knappt. Men med träklubborna gick det mycket bättre. T.o.m. med drivern. Snyggt, långt och nästan rakt. 

Sen gick jag till putting-greenen. Slog lite med Peters putter. Jag funderar på att ärva den. Den kändes bra att slå med Även om jag bara tränade en liten stund.

 

  

Snyggare att fota när alla bollar gått i koppen. Ingen behöver veta hur många puttar som krävdes.

Jag träffade ett par i vagnboden, och givetvis fälldes det tårar. Av mig. När jag var på väg in i klubbhuset, mötte jag en väninna. Samma sak.

Sen kom ett annat par när jag kom till Putting-greenen. Samma sak igen. 

Slutligen träffade jag en man och det blev likadant igen. Dessa välsignade, förbannade tårar! Men han och jag stod i alla fall och pratade länge. Jag gillar honom, sen gammalt. Och tårarna torkade snabbt bakom solglasögonen.

Jag tror det är bra att jag kan gråta så här mycket, även om det är påfrestande. Och inte 17 bryr jag mig om att det sker offentligt heller. Det är mitt sätt att sörja, min ventil för att inte explodera helt och hållet.

Nu är det bara några till som kommer att beklaga sorgen. Nästa gång jag är på klubben. Kanske 70-80 stycken. Typ.   

I dag åkte vi ner till klubben för att testa om vi klarade att slå lite på Rangen. Och det funkade! För mig i alla fall. Peter fick lite mer ont i ryggen.

Jag tränade barfota. Bra för balansen och det känns himla skönt!

 

 Det var länge sen jag var nere på klubben, så jag hade inte sett så fint det har blivit i rabatterna utanför omklädnings-rummen. Helt i min färg-smak!

Väldigt snyggt! 

Kul att det blir fint på så många ställen, nere på klubben.

Vi åkte ner till klubben för att träna lite i dag. Jag slog en massa bollar på Rangen. Oaktat vilken klubba jag tog, så slog jag bollarna mellan 60 och 80 meter. Det blev inte självförtroendet bättre av precis. Sen chippade jag lite. Nästan alla slag blev bra. Konstigt! För ute på banan går det alltid åt fanders.

 Här chippade jag. IU bakgrunden vårt nya omklädes-hus. Alltså huset innehåller omklädningsrum, bastu och dusch.

 Roboten skymtar till höger. Den var ute och plockde bollar i vanlig ordning.

 

 Även om spelet är bedrövligt, så är det viktigt att utrustningen är färgstämd!

I dag åkte vi ner till klubben för att träffa yngste sonen. Peter och han tränade på Rangen, så även jag. I lite mindre skala. 

Jag kunde konstatera att även sonen har samma färg-känsla (Dille?) som jag. Men vi har helt olika smak.  Orange är inte min favorit... Även om det kan vara fint på andra.

  

 

Det var mycket folk som tränade. Dessutom var Cobra där och demade sina nya klubbor.

 De hade en mycket snygg bag. Som gjord för en av mina golfkompisar.

 

Samma modell som jag har, men en annan färg. Jag gillar min bag. Den har precis så många fack som behövs.

Lite senare kom även äldste sonen dit. Han imponerade med många fina slag. Klart att även han borde spela golf!